En kyrka för hela livet

Välkommen till församlingsdag! 29 augusti kl. 10-16
Mer info finns här

En betraktelse om bertraktelser

Nu är det dags igen. Varje vecka går Ansgarskyrkans veckobrev ut med lite pauser som nu under sommaren. I varje veckobrev i tre och ett halvt år har jag också haft förmånen och mödan att författa en veckobetraktelse. I sommar fick jag synpunkter från två olika läsare som båda sa att de uppskattade betraktelserna. De ville döpa detta till ”Betraktelser från Ansgarskyrkan”. Båda kunde uppskatta vissa betraktelser mer än andra. Jag svarade att det inte är konstigt att det är så. Men jag undrade vilken sorts betraktelser de uppskattade mest. Jag fick två olika svar. Båda belysande för hur jag själv försöker skriva dessa.

Den ena personen gillade särskilt när de är personliga, berättande och enkla att förstå. ”När de träffar hjärtat”, sa hen. Det handlar om den vardagliga igenkänningen, ”det får inte blir för intellektuellt”, fortsatte hen. Den andra personen sa att det är särskilt de betraktelser med ”intellektuellt tuggmotstånd,” som uppskattas. Att ställas inför teologiska, kunskapsmässiga och filosofiska fördjupningar. I dagens samhälle finns en ”kulturell kunskapsmässig fattigdom” sa hen. Därför uppskattas veckobetraktelserna.

Men hur tänker jag själv då?

Det enkla svaret är att jag försöker skriva i skärningspunkten mellan dessa två ovan nämnda perspektiv. Jag väljer också ta min utgångspunkt i endera ett mer ”intellektuellt” förhållningssätt eller ett mer ”vardagsnära”, beroende på vilket tema som kommer till mig i hjärta och huvud. Jag skriver också ”explorativt” och ”experimentellt”. Det vill säga att texterna både är prövande och växer fram under skrivandets gång. En annan faktor är att jag allt som oftast skriver dessa betraktelser helt utan långa förberedelser. Jag har inte tid med det som pastor. Varje text skrivs på en timme, ofta mindre än det. Veckobetraktelsen är för mig också ett av många sätt att  utöva pastoralt ledarskap. Jag har intentionen att med olika bilder förmedla vad en kristen församling i världen är och vad det innebär att ha en kristen tro i en sådan värld.

Ett annat sätt att säga detta är att jag försöker skriva och formulera mig kring veckans tema i mellanrummen mellan ett alltför rationellt språk och ett språk som är alltför formellt informativt och förutsägbart. Jag tänker att detta inte bara har med text att göra, utan beskriver hur varje människa är så mycket mer än det vi kan se och ta på. Hon är en meningssökande, meningsskapande och meningsmottagande varelse. Ett ytterligare sätt att se på detta är att det handlar om att skriva som en spegling av hur jag uppfattar att också Jesus vill att vi ska leva tillsammans med andra. Jesus öppnar en dörr genom sin död och uppståndelse som gör att vi inte är fångade i ett antingen eller, utan det finns ett alternativ, en ytterligare dimension i tillvaron.

Kanske är min skrivintention densamma som det poeten och författaren Ylva Eggehorn vill fånga, när hon beskriver sin farmors blick som en bild av Gud:

Farmors blick sa att det var något märkvärdigt med att man fanns. Och den blicken har förhoppningsvis alla varit med om, åtminstone en gång i sitt liv. Då klarar man sig.

Guds rika välsignelse!

Pastor Ulf Bergsviker

Följ med i Rune Forsbecks Ett år med Paulus

Ansgarskyrkan – en bildberättelse

av Michael Ringvall och Lennart Molin med stöd av Ansgarskyrkans kulturkommitté